Dessa vintervita ansikten bredvid mig.
Och jag, varm och röd med vackra Nina
i mina lurar:
nu väntar tiden på en kort kyss
Jag formar äppelrunda kinder till ett hoppfullt
leende och så händer det. Vita trötta ansikten ler tillbaka.
Ninas noter vandrar genom mig och synliga
ljudvågor värmer upp en hel vagn av stål när hon sjunger:
när vi möttes då så visste vi att det är
bara du och jag som ler
nu vet vi ingenting men
vill bara flyga in i solens ljus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar