I takt med att snön började smälta bort tappade så älsklingen sin första tand. Tråkigt nog har vi inte kunnat hitta den. Förmodligen för att den svaldes någonstans mitt under judo-träningen. Sån tur då att det finns så många kvar att tappa. Så att tandfen får fler chanser att besöka oss om natten.
Ni är bara så grymt lika! Å han påminner mycket om sin mormor också tycker jag...Kram
SvaraRaderaSka hälsa mormor. Hon kommer att bli glad. Själv tackar jag förstås och bugar. Tolkar det som att likheten ligger i det faktum att jag har mitt barnasinne kvar:)
SvaraRaderaJa hälsa söta mormor! Å ja, du har verkligen barnasinnet kvar!
SvaraRadera