Nina

Bäst

Empty

Strange thought; as I lie in a bow waiting to explode I move this shell of nothing, full of pretend things.

You make me into only half-circle while I, a curving full-tide, surprise other passers-by.

Strange thought; as you think me ready to have and to hold, I give you me with no real beginning.

Ensemble

Här byggs sekvenser av vokaler, luft och konsonanter. Tonartshöjningar bryter monotonin och crescendon övertygar om sin motsats.

Tystnad!

Letar efter en egen röst. Inte lätt när högljudda stavelser formerar sig som arméer redo för strid, på väg att inta varje por.

När så äntligen ingenting låter någonting hörs ett litet stilla fniss, som ett fyrstruket fiss i väntan på att bubbla över.

Lyssna!

Det är jag som har något att säga.

Tåg

Dessa vintervita ansikten bredvid mig.
Och jag, varm och röd med vackra Nina
i mina lurar:

nu väntar tiden på en kort kyss

Jag formar äppelrunda kinder till ett hoppfullt
leende och så händer det. Vita trötta ansikten ler tillbaka.
Ninas noter vandrar genom mig och synliga
ljudvågor värmer upp en hel vagn av stål när hon sjunger:

när vi möttes då så visste vi att det är
bara du och jag som ler
nu vet vi ingenting men
vill bara flyga in i solens ljus

Vårstädning

I garderoben sparar jag sådant som kan vara bra att ha; skridskor, cykelhjälmar, instruktionsböcker.

I samma trånga utrymme bråkas sådant jag hellre slipper; bröllopsklänningar, fotoalbum, rester av korallrev.

Imorgon blir det storstädning.

Lista på det som ska bort: imperfekt
Lista på det som blir kvar: presens

Kontaktannons

Mamma säger att jag behöver en man i huset.
Som om jag inte skulle vara karl nog för mitt eget hem.
Pyttsan!
Anyone?

Rymdodyssé

Häromdagen tog vi en tur till rymden. Lysande planeter lockade oss och vi såg Jupiter på nära håll. Röd liten Mars och grön giftig Uranus seglade sakta förbi. Venus såg vi längre än längst och innan hon for bakom kröken lärde vi oss att i universum finns inga raka linjer, bara kurvor, oändligheter, viktlöshet.

Vi såg Cassiopeja upp och ner och Orion med sitt svärd och Lilla Björn som slog följe med Draken och Giraffen.

Sen längtade vi tillbaka till Jorden och föll mjukt mot det Stora Blå. Lampan tändes, vi klev ut i snön och tog Gröna Linjen hela vägen hem.

Hjärtat och jag på Alla Hjärtans Dag

Visdom på Alla Hjärtans Dag

Man ska inte
BARA vara
kär.

Man ska
TYCKA OM
den man
gillar.


Hilmi, 5 år

Cerebral parentes

(foster föds
skadad sövs
andas inte
bebis blå
krampar gråter
kämpar låter
larm nålar
säng vrålar
mäter testar
blundar gråter
håller liten
hand i min)

Till mamma

Jag känner mina träd från barndomen, men varje gång jag kommer hem har de förändrats. Gläntan där jag lekte är igenvuxen och snårig och skogsstigen inte lika hemlig. I byn bor få jag känner och gatorna tycks färre. Men ljuset är detsamma och mamma står i dörren med kaffedoft och ropar. Hon ler med öppna armar och jag vill krypa till henne och vara liten och hel igen.

Lemlästning

Just när jag börjat få nytt hopp om mänskligheten och tänker att vi på något sätt kanske trots allt kan greja det här med klimatkrisen och snedfördelning av jordens resurser, så får jag ännu ett bevis på människors ofattbara dumhet. Läser om en tydlig trend inom plastikkirurgin som visar att kvinnor stympar fötterna för att komma i de allra hetaste skomärkena. Fötter görs smalare (hur då? frågar man sig utan att egentligen vilja veta) och stortår lemlästas för att kunna tryckas på plats i sinnessjukt små Louboutin och Choo-skor. Som pricken över i:et fettsugs även vaderna.

Jag häpnar, hisnar och exploderar av ilska. Nämen visst, lägg tid, pengar och resurser på att modifiera, ändra och karva i fullt gångbart människokött, bara för att tillfredställa sjuka böjelser och stimulera bakåtsträvande, utseendefixerad köpkraft. Gör det! Det är ju helt logiskt. Eller?

Så fan heller! Jag svär, dyrt och heligt, att aldrig ALDRIG mer köpa obekväma skor. Med bred läst och låga klackar ska jag dansa bort all världens oroväckande dumhet.

Nya alster

Superceller

Det sägs att kroppen förnyar sig själv vart sjunde år. Efter sju år är alla celler utbytta, kroppsbehåringen ny och fötter och näsa aningen större. Jag har bestämt mig för att svälja denna teori med hull och hår. Passar utmärkt bra i tid och ger mig anledning att börja om på nytt.

Blå haiku

Skalad blick, missat möte,
tanke utan tröst. Säng tom,
svordom, måste förklara!