Radioaktiv

Jag sa till gud att ritningarna för min skapelse tycks felaktiga. Uppseendeväckande ting som känslor ska ju gömmas inuti den arga lilla människan och inte på utsidan likt ilsken radioaktiv strålning.

Var kommer dom ifrån?

Bananflugor. Ruvar dessa kryp möjligen på lösningen till gåtan hur liv i begynnelsen uppstod här på jorden? Sprungna ur intet? Ur tunna luften? Ur en banan?

Oral simultanförmåga

Så praktiskt det skulle vara om vänstra mungipan fungerade oberoende av den högra så att det gick att prata åt två håll samtidigt för att matcha det faktum att man är utrustad med två öron. Kanske en kurs i strupsång skulle göra tricket...

Allt jag vill ha

Allt jag vill ha är en kärlek som inte suger musten ur mig.
Och som varar.
Tror jag.

Tillbaka

På jobbet igen efter semester och försöker ta en eller två saker i taget.

Syre in, koldioxid ut; Mejl till förbannelse.

Syre in, koldioxid ut; Möten till förbannelse.

Syre in, koldioxid ut; Behöver en personlig assistent, en almanacka i A3-format så att allt får plats samt och en lustgastub i extra large.

En väldigt bra anledning

Jag sitter och smyglyssnar på sonen i rummet intill som förklarar för kompisen ett och annat om kärlek. "Du förstår", säger han allvarligt, "utan kärlek kan man inte leva. Det är därför jag älskar min mamma."

Miljövänlig

Jag är en osedvanligt händig och ilsken liten människa. Jag ber ogärna om hjälp och borrar istället upp min egen hylla, målar bäst mina egna köksluckor, syr helst mina egna kläder. Och jag gör det alltid med en gnutta ilska. Att vara lagom arg ger mig den perfekta sparken i rumpan som således börjar vibrera och sprida energi vidare ut i resten av kroppen. Och vips - ett par byxor, en bokhylla på plats, ny färg i köket. Ilskan har blivit återanvänd.

Spökjakt

Tiden flyger när man letar. Jag letar minnen från förr; En labyrint som vuxit igen, ett älgtorn med murkna trappsteg, ett hus där ingen längre bor. Jag är äldre och märkligt nog är de platser jag besöker någon annans. Lyckan i skogen är svårtillgänglig och snår och gammalt bråte har tagit över. Stigen och de mossbelagda stenarna ligger inte i samma ordning som jag kommer ihåg dem. Platserna är desamma men jag är en annan och det slår mig att allt som jag egentligen äger är de bilder du aldrig får se.

Sommar

Jag går inte längre i dina fotspår. De har suddats ut av regnet som föll i fjol. En långsam kort novell som kommit till vägs ände. Början som nått sitt slut. Nästan. För jag vet att du snart kommer hem igen, klampandes in i farstun med regnblöta skor, utan inbjudan. Och nästa historia tar sin början, på samma tema som förut men med vissa variationer. Som ett evigt partitur där orkestern sitter fast i sitt dike och inte riktigt kan komma loss och aldrig kan gå vidare. Varken uppåt eller utåt. Fastklistrade vid en efterapning av de fantasier och det liv de så gärna vill vara en del av.

Men jag går inte längre i dina fotspår. Åtminstone inte just nu. Sommaren stannar kvar ännu en liten stund.

Taxi

Jag är matt, hes och skräckslagen efter nattlig färd med kvinnlig taxichaufför av pakistansk härkomst som utan att blinka säger sig ska rösta på SD i nästkommande val. Skälet? Jo, att SD påstår att det viktigaste är att strama upp regler för socialbidragstagare, i synnerhet de med icke svensk härkomst. Hon (taxichauffören, med pakistanska föräldrar men född och uppvuxen i Svea rike), tycker att det är för "jäkligt" att dessa "icke-svenskar kommer hit och lever på socialbidrag vilket gör att vi som arbetar och betalar skatt inte alls kan utnyttja dessa förmåner om vi så skulle behöva."

Jag undrar förbluffat hur en till synes intelligent kvinna kan ha fattat så fel och väser mellan sammanbitna tänder och med ögon på väg ut ur sina hålorna att SD:s enda egentliga syfte är söndring genom hat. Hat, hat, hat och åter hat. Jag säger henne att mitt socialistiska hjärta helt uppriktigt skiter i om hon röstar blått eller rött, så länge hon inte lockas av SD:s billiga och felvridna propaganda. "Rösta på exakt vad fan du vill", säger jag, "så länge du inte röstar på dem. För h-vete, rösta aldrig på dem."

Jag hoppas till gud att hon lyssnar. Att hon väljer att förstå vad jag menar. Så att drömmarna i natt (ja åtmistone den lilla stund som är kvar av natten) inte måste handla om släta, bruna skjortor på vardagliga små människor som slutat tänka på mänskligheten som en sammanhängande enhet, i färd att gasa dem som inte passar in? Redo att arkebusera den som kanske ber för sitt liv och sin redan rättfärdiga existens...

Trådlös

Alldeles innan du for började jag längta. Långt innan du reste var du saknad. Ibland sladdar och smuts och eländiga saker står jag nu rådvill och trådlös och hittar inte fram och än mindre ut.

Var är du?
Saknar du?
Lever du?

Jag ropar ju de starkaste orden jag vet...

Avlopp

Inledde morgonen med avloppsrensning i badrummet. Helt klart den värsta sysselsättningen näst efter krigföring. Därför funderar jag nu på att skaffa ny frisyr. Som till exempel helrakad. Fast med tanke på mängden hår som återfanns i duschbrunn samt handfatsrör så är jag lite förbryllad över det faktum att jag faktisk har nåt hår kvar överhuvudtaget.

Någonstans.

Tretaktsvals

Försov mig idag och vaknade till ljudet av ingen klocka alls med blodsprängda ögon och halvtorr hals. Sömnig och yr blev tiden väldigt dyr när stela ben sprang runt i nån slags tretaktsvals.

Superwoman

En helt vanlig vardagskväll efter jobbet och jag är, trots förkylning, ett under av effektivitet; Lagat mat och ätit den. Diskat. Duschat barn och nattat det. Putsat fönster, dammtorkat och svabbat alla golv - precis i den ordningen och precis som mamma lärde mig. Hade du varit här hade jag dessutom lätt klått dig på ett parti Alfapet.

Mvh,
Superwoman

Bollar

Vad gör man med ett huvud som kryllar av projekt som alla vill bli av och som inget vill bli sist? Prioriterar, svarade Tingeling, som om det skulle vara den enklaste saken i världen. Speciellt när listorna i mitt huvud är oändliga och inte alls skrivna rakt upp och ner. Inte som en inköpslista inför Konsum-besöket där sånt som mjölk, bröd och ägg lätt kommer före sånt som choklad, chips och korsordstidningen. Nä, innanför min panna ser det mera ut som en sån där spiral man tänder ute varma sommarkvällar för att hålla myggen borta. Det går runt, runt, runt och ja, faktum är nog allt att det brinner lite också. Så det blir väl till att fortsätta jonglera.

Hepp!