Tur och retur

Jag ler mot sonen när han plötsligt och på tal om absolut ingenting utbrister: "tur, det betyder inte att man får någonting man gärna vill ha. Nej, tur har man när man hela tiden överlever. Ända tills man till slut inte lever längre."

Kilimanjaro

Morgon. Nattens sömn var lätt. Nervös. På radion sjunger Tracy Chapman ”if not now then when, if not today then…you can wait and soon be sorry”. Jag äter mina två ägg under tystnad. Dricker ett glas te och tar mig sedan an berget av disk som vuxit sig stort som Kilimanjaro senaste dagarna. Finner dock ett lugn i det monotona. Diskar, sköljer, torkar. Vänder sista tallriken upp och ner och minns att jag köpte den på loppis för flera år sen. ”Safari” står det på den.

Safari är Swahili och betyder resa.

Konstigt. När man väl har bestämt sig är det som om gud talar till en från alla möjliga håll och kanter.

Svart är också en färg

"Ja mamma, jag skaaa färglägga" säger sonen och tar fram den svartaste tuschpennan han vet. Nåväl, tänker mamman, svart är ju också en färg. Till skillnad från vitt. Vitt finns inte säger de som vet. Och ändå är allt som syns när jag tittar ut genom fönstret vidder och åter vidder av vit, vit snö. Å andra sidan, vitt kanske bara är ett annat ord för gud.

Den där Staffan

Jo, så var det ju det där med lucia. Sonen övar sånger så smått och serverar ny version av gammal slagdänga till morgonkaffet: "Staffan var en stalledräng som föddes utan hjärna. Han byggde sig en rymdraket och kissa på en stjärna..."

Till och med jag

Fryser. Ja, till och med jag fryser. Allt det varma blodet som pumpar räcker inte till. Till och med jag köper skor som hör vintern till. Riktiga vinterskor. Med Vibram-sula som ger stadigt grepp i snömodden. Men jag gillar det. Och än så länge längtar jag inte till våren.

Alla är så himla "vänner" och "kära du" med varandra. Själv känner jag ingen.

Äsch, skojar bara.

Hänga tavlor

Någon tavelhängningsexpert där ute i regnrusket som vill komma förbi hemma hos mig ikväll? Jag är händig och klarar det mesta själv, men att måtta tavlor och samtidigt stå fem meter bort övergår även min kapacitet. Om du sedan har lust att avsluta uppdraget med en massage av mina oohhh så ensamma axlar just innan vi kör en runda alfapet så garanterar jag himmelsk färd när du dör.

Gubbängen by night

Gav mig ut i mörkret för att utmana det med kamera och stativ.

Runt allahelgona visar hon sig. Hondjävulen. I gott sällskap förstås.

Du sa ju att du skulle ringa, så nu har jag telefonen med mig överallt...

Fåret Dolly

Sonen har just insett mammans fysiska begränsningar med att bistert utbrista: "mamma, du borde klona dig. Då kan en av dig gå och handla samtidigt som den andra lagar mat. Och ingen av er behöver bli stressad."

Radioaktiv

Jag sa till gud att ritningarna för min skapelse tycks felaktiga. Uppseendeväckande ting som känslor ska ju gömmas inuti den arga lilla människan och inte på utsidan likt ilsken radioaktiv strålning.

Var kommer dom ifrån?

Bananflugor. Ruvar dessa kryp möjligen på lösningen till gåtan hur liv i begynnelsen uppstod här på jorden? Sprungna ur intet? Ur tunna luften? Ur en banan?

Oral simultanförmåga

Så praktiskt det skulle vara om vänstra mungipan fungerade oberoende av den högra så att det gick att prata åt två håll samtidigt för att matcha det faktum att man är utrustad med två öron. Kanske en kurs i strupsång skulle göra tricket...

Allt jag vill ha

Allt jag vill ha är en kärlek som inte suger musten ur mig.
Och som varar.
Tror jag.

Tillbaka

På jobbet igen efter semester och försöker ta en eller två saker i taget.

Syre in, koldioxid ut; Mejl till förbannelse.

Syre in, koldioxid ut; Möten till förbannelse.

Syre in, koldioxid ut; Behöver en personlig assistent, en almanacka i A3-format så att allt får plats samt och en lustgastub i extra large.

En väldigt bra anledning

Jag sitter och smyglyssnar på sonen i rummet intill som förklarar för kompisen ett och annat om kärlek. "Du förstår", säger han allvarligt, "utan kärlek kan man inte leva. Det är därför jag älskar min mamma."

Miljövänlig

Jag är en osedvanligt händig och ilsken liten människa. Jag ber ogärna om hjälp och borrar istället upp min egen hylla, målar bäst mina egna köksluckor, syr helst mina egna kläder. Och jag gör det alltid med en gnutta ilska. Att vara lagom arg ger mig den perfekta sparken i rumpan som således börjar vibrera och sprida energi vidare ut i resten av kroppen. Och vips - ett par byxor, en bokhylla på plats, ny färg i köket. Ilskan har blivit återanvänd.

Spökjakt

Tiden flyger när man letar. Jag letar minnen från förr; En labyrint som vuxit igen, ett älgtorn med murkna trappsteg, ett hus där ingen längre bor. Jag är äldre och märkligt nog är de platser jag besöker någon annans. Lyckan i skogen är svårtillgänglig och snår och gammalt bråte har tagit över. Stigen och de mossbelagda stenarna ligger inte i samma ordning som jag kommer ihåg dem. Platserna är desamma men jag är en annan och det slår mig att allt som jag egentligen äger är de bilder du aldrig får se.

Sommar

Jag går inte längre i dina fotspår. De har suddats ut av regnet som föll i fjol. En långsam kort novell som kommit till vägs ände. Början som nått sitt slut. Nästan. För jag vet att du snart kommer hem igen, klampandes in i farstun med regnblöta skor, utan inbjudan. Och nästa historia tar sin början, på samma tema som förut men med vissa variationer. Som ett evigt partitur där orkestern sitter fast i sitt dike och inte riktigt kan komma loss och aldrig kan gå vidare. Varken uppåt eller utåt. Fastklistrade vid en efterapning av de fantasier och det liv de så gärna vill vara en del av.

Men jag går inte längre i dina fotspår. Åtminstone inte just nu. Sommaren stannar kvar ännu en liten stund.