...

Ser dina händer och tankarna går plötsligt i en annan bana. Ilskan rinner av mig men kvar blir det ingen får se. Mina andetag hårdnar, djupnar, mörknar. Dina händer är mjuka, varma och jag förlåter. Ger med mig. Allt för att du inte ska se. Mig.

Hallå?

Jag har synpunkter men ingen verkar lyssna. Är det för att inget hörs när jag låter? Är jag som ett träd som fälls i en öde skog? En ljudkälla utan mottagare? Jag håller låda och skapar ekon men studsarna dör för döva öron.

Hallå...

Hallå!

Hallå?

Dödlig korsning

Då var dagens medborgerliga insats avklarad. Trafikkorsningen som jag och min son måste korsa varje dag till och från skolan är en ren dödsfälla. Bilarna som ska svänga vänster på VÅRT övergångsställe uppfattar inte att vi har GRÖNT och kör därför som idioter för att bevisa att vi gångtrafikanter har FEL. Men det är de som har RÖTT och vi som har RÄTT! Jag har nu ringt trafikkontoret och LOVAT att om ingenting görs för att förbättra tydligheten för bilisterna kommer det inom kort att inkomma rapporter om en GALEN och snudd på PSYKOTISK kvinna som härjar i korsningen av Lingvägen/Örbyleden. Enligt rapporterna kommer hon att vara något över medelhöjd och med fast hull om än en smula överviktig. Kvinnan, som är ljushyad och oftast iklädd svart, kommer att ha iakttagits med håret på ända, rödsprängda och uppspärrade ÖGON samt med vit FRADGA i och runt munnen.

Goddess

Köpte en ny parfym häromdagen vid namn "I am a sex goddess". Tänker att det kanske kan bli en självuppfyllande profetia. Ett mantra att upprepas om och om igen...

Även ballerinor svettas

Även ballerinor svettas. Och vi gör det med kärlek. Till rytmen av trummor och varandras rop och skratt.

Kärlek på olika sätt

Kyrkovalsdagen till ära lät jag mig sugas in i en evighetsdiskussion om kärlek, relationer och vad som är rätt och fel. Vid just det här tillfället handlade samtalet om islam och polygami. Runtom i världen finns det fortfarande länder i vilka flergifte är tillåtet och tillämpas av delar av befolkningen. Seden gäller självfallet endast män som får gifta sig med flera kvinnor samtidigt och enligt koranen måste mannen älska och sörja för alla sina fruar i lika stora mått.

Under diskussionens gång påpekade min muslimske vän att på samma sätt som han respekterar och följer de regler och lagar som finns i Sverige borde också jag respektera hur det fungerar i hans hemland. Vidare berättade han upprört att detta är mycket gamla traditioner som efterföljs och därför inte heller bör ifrågasättas. ”Min pappa har gjort det, min farfar har gjort det och om jag fortfarande levde i mitt land skulle även jag ha flera fruar”, följde hans resonemang.

Vid det här laget var jag av uppenbara skäl något agiterad. Här satt jag mitt emot en person som jag tycker om, en bra människa helt enkelt. Hur kan han då ha fått det hela så om bakfoten? Och varför skulle jag inte ifrågasätta en urmodig tradition som har till syfte att erbjuda män en laglig möjlighet att upprätta egna privata harem? Jag är helt för varje individs rättighet att få älska på sitt sätt, men förutsättningen måste vara att det inte får handlar om makt och kontroll. Inte heller får det inkräkta på berörda partners möjlighet att utöva samma rätt. För vad det egentligen handlar om är en människas värde ställd mot en annans. I det här fallet mannens mot kvinnans. Varför skulle könet helt godtyckligt vara en avgörande faktor? Och som om han erbjöd ett svar på denna fråga sa min vän då rakt och enkelt: ”Mannen först och bakom honom alltid kvinnan”.

Torr i munnen och med adrenalinstinna ådror försökte jag således på ett behärskat sätt få honom att förstå det befängda i hans inställning. Med en vädjande falsettröst bad jag honom att snälla, snälla tänka tvärtom. Att tänka vilken situation han skulle hamna i om det var kvinnan som bedrev harem och han var en av fyra som skulle leva för att tillfredsställa henne och enbart henne. Fast i hans värld är detta scenario inte ens tänkbart i den vildaste fantasin. I hans värld står mannen alltid främst och bakom sig har han en eller flera kvinnor som finns till för honom och bara honom.

Gamla, ingrodda traditioner är alltså inget man ruckar på i första, andra eller tredje taget. Hur svårt och irriterande det än är försöker jag inse detta. Mest för att mota lusten att slåss som väller upp i mig. Nu vet ju jag såväl som ni att våld inte är lösningen, men vad är då lösningen? Hur möter jag en människa som tycker så olikt mig i en så grundläggande fråga som kärlek? Genom att inte möta honom eller henne alls? Nej, det är jag alldeles för envis och nyfiken för och övertygad om att kärlek alltid på nåt sätt är rätt upptäcker jag att gränserna ständigt förflyttar sig. Och utmanar mig.

Galen

Om ni ser en galen kvinna med virkningen i högsta hugg samtidigt som hon dansar till Michael Jackson på alldeles för hög volym i hörlurarna, behöver ni inte bli rädda. Det är bara jag på väg någonstans.

En varmblodigs bekännelser

När hösten är som nu, kylslagen och klar, längtar jag inte bakåt och inte heller framåt. Jag ställer mig på gatan och andas, medan andra drar på sig nya tunga kläder. Själv går jag fortfarande barfota i fjolårets sandaler. De skaver inte längre och bryr sig inte om vad det är för väder. Jag ryser och håret på mina bara armar reser sig rakt upp. Men det är ingen annan som stannar länge nog för att märka att om man bara slappnar av är detta inte samma sak som att frysa. Någon sneglar på mina nakna benslut och jag ler och gör byxorna ännu kortare. Trots allt är jag ju ändå min fars dotter, med varmt tjockt blod som skyddande pansar. Och när allt kommer omkring så är jag ju ändå min fars dotter, som trotsar kylan och den jag möter.

Pillerdrill

Ett litet piller har trillat ner i min kista. Det slank ner och spred sig som ett nystan, utrullat i en kropp som farit illa men som nu stannar upp för att bli något mera stilla. Och världen blir skön och ny och fylld av det som inte sågs, när tankar trängdes och färg var bara ännu en nyans av grå. Och världen blir skön och nästan som förut fast med konturer som gör små, dansande krumelurer.