Bildminne?

Jag ser allt jag tänker i bilder. Det gör kanske de flesta, mer eller mindre, men jag ser verkligen ALLT jag tänker som snabba stilleben, eller små videoklipp, framför mig. Och eftersom bilderna kommer så mycket fortare än orden hinner formulera sig i mitt huvud tolkar jag då och då bilderna fel. Eller snarare, det händer att jag producerar en helt annan bildtext än vad som är förväntat. Bilderna innebär för mig en direkt känsla som jag sedan försöker översätta. Men känslor översätts individuellt för varje enskild person vilket gör att sättet jag väljer att tolkar känslan i bilden i mitt huvud ofta inte motsvarar hur många andra skulle formulera bildens innehåll.

Ett illustrerande exempel: Vid användandet av ordspråk eller talesätt lär vi oss att rabbla uttryck som vi kommit överrens om betyder en viss sak. Någonting kan till exempel vara ”lätt som en plätt”. Redan där stöter jag på problem. Jag ser ju smeten som blir till något ätbart framför mig och vet att denna mat ska kopplas ihop med något som är enkelt. Men hur var det nu egentligen? Enkelt som en pannkaka? Ja, ni ser själva, det kan ju bli hur fel som helst.

Fram tills helt nyligen trodde jag att detta var sättet på vilket de flesta mänskliga varelsers hjärnor fungerade. Men så stötte jag på en person som sa att han hade stora svårigheter att komma ihåg ansikten. Han påstod att han nästan aldrig glömde ett namn, men att sedan para ihop detta namn med ett ansikte brukade vara mycket svårt. Häpnadsväckande! Hur går DET till?

Min bild av hur vi förstår saker och ting i världen måste alltså målas om. Jag drar första penseldraget NU!