Jag går inte längre i dina fotspår. De har suddats ut av regnet som föll i fjol. En långsam kort novell som kommit till vägs ände. Början som nått sitt slut. Nästan. För jag vet att du snart kommer hem igen, klampandes in i farstun med regnblöta skor, utan inbjudan. Och nästa historia tar sin början, på samma tema som förut men med vissa variationer. Som ett evigt partitur där orkestern sitter fast i sitt dike och inte riktigt kan komma loss och aldrig kan gå vidare. Varken uppåt eller utåt. Fastklistrade vid en efterapning av de fantasier och det liv de så gärna vill vara en del av.
Men jag går inte längre i dina fotspår. Åtminstone inte just nu. Sommaren stannar kvar ännu en liten stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar