Ljuva åttiotal

Jag är en sucker för åttiotalsmusik. Men är detta verkligen något att skämmas över? Axelvaddarnas årtionde var ju då när allt kändes möjligt. Glamoröst. Pastellfärger, nitar, hockeyfrillor och galet bra musik gjorde allting lite roligare, lite galnare. Hela jag går liksom i dur när jag hör Wham sjunga ”Wake me up before you gogo” , ”Billie Jean" med Micheal Jackson eller "Let’s Dance" med David Bowie. Nej banne mig, jag skäms inte! Det var bättre förr...